Packlista för toppturen i alperna – Det här behöver du under en vecka i bergen
Har snickrat ihop lite tips på vad som är bra att packa med inför en skidalpin topptursvecka med övernattning i refuger (stugor) på berget. För varje liten tur som jag har gjort har jag fått med mig någon ny lärdom, oftast efter egna misstag. Nedan följer en lista på vad jag har haft med mig i ryggsäcken på de skidalpina turerna i Gran Paradiso och Oberland och även med stor sannolikhet kommer att packa ner när jag kör Haute Route från Chamonix till Zermatt nästa vinter.
Äta och dricka – Ta med back-up mat för tunn fransk frukost
En klassisk fransk frukost består av kaffe och vitt bröd med sylt på, detta har sin charm, men efter att jag har gått en timme i uppförsbacke kurrar det i magen igen. Brukar se till att ha med en påse med mandlar, cashewnötter och choklad som nödbränsle i uppförsbacke. Annars är energibars bra tursnacks. Förutom huvudmålen frukost, lunch och middag packar jag med något ätbart för varje timme som turen varar.
När det gäller dryck använder jag en en Camelbak (vattenpåse med slang) på två liter som jag löser Resorb- eller sportdryckstabletter i för att kompensera vätskeförlusten och få tillskott av salter. Vintertid är det en Camelbak med isolerad slang som gäller för det mesta för att undvika att slangen isar igen. Som backup har jag alltid med mig en liten termos på cirka fem deciliter, dels för att det är gott med varmt té på turen, men även för att ha möjligheten att hälla över vattnet i Camelbaken i termosen ifall det blir is i slangen.
Första lagret kläder – Merinoull från topp till tå
På långturen är det merinoull i de närmaste lagren som gäller för min del. En anledning till detta är att merinoull är mjukt att ha på sig och värmer även om kläderna blir fuktiga. Som en bonus kan man tack vare merinoullen nästan lukta blomma efter några dagar på tur då materialet har en förmåga att göra sig av med illalukt. Mössa, underkläder, underställ och strumpor är även de i ull. För en veckotur brukar jag ha med mig två underställ, två par strumpor, två sportbh och underkläder för varje dag. Dessutom packar jag ner en merinoulls t-shirt och ett par tunna och lätta byxor för kvällarna inomhus. Senaste turen hade jag merinoullskläder från Devold, Aclima, Bergans och Icebreaker som jag gillar skarpt.
Skallagret – Jacka och byxor i Gore-Tex
För en veckotur vill jag vara säker på att ytterlagret står emot alla möjliga väderlekar och vassa klippor. Därför faller valet på skallager i ett robust material som andas. Inför Gran Paradiso hoppade jag i ett par Haglöfs Couloir pant och satte på mig en jacka från Haglöfs, inköpt för något år sedan.
Vantar – Packa ett par tunna smidiga handskar
Har med mig ett par lite tjockare handskar i läder från Hestra för kyliga dagar och ett par tunna fingerhandskar i ull från Smartwool för mildare väder eller då jag håller på att fippla med bindningar eller liknande och vill ha ett tunt smidigt lager som skyddar mot kyla.
Förstärkningsplagg – Gosig dunjacka för pauserna eller extra kyliga dagar
Min varma och mysiga Ama Dablam dunjacka från Marmot får alltid följa med på turen och åker på så snart det blir dags för paus för att hålla värmen. Jag tycker om dunjackor som är stora nog att bära utanpå skaljackan och har en kapuschong att krypa in i under bistra dagar. En buff i merinoull som ger skydd åt halsen och kan dras upp över ansiktet om det blåser är även ett tips. Buffen kan även fungera som pannband under varma vårvinterdagar.
Skidor, stavar och pjäxor – Vikten har betydelse när höjdmetrarna är många
När det är dags för långtur gäller det att tänka på utrustningens vikt. För veckoturer använder jag ett par Black Diamond Ascent skidor eftersom de är lätta och även fungerar att pumpa puder med på vägen ner. På skidorna sitter ett par Dynafitbindningar och under skidorna ett par stighudar från Black Diamond. Även mina teleskopstavar kommer från Black Diamond. Vad gäller pjäxor har jag fastnat för modellerna Scarpa Gea och nyinköpta Scarpa Gea RS, inte ett skavsår eller frusna fötter under en hel vecka!
Isyxa, skarjärn och stegjärn – De vassa verktygen ger trygghet på väg mot toppen
Har en isyxa från Grivel på cirka 45 centimeter, ett par skarjärn att sätta under skidorna om det är lite hårt och isigt från Dynafit och ett par stegjärn från Petzl. Ett tips är att köpa bra fodral och skydd för de vassa verktygen så att de inte river sönder kläderna och packningen i väskan.
Ryggsäck – En volym på cirka 40 liter räcker väl för den minimalistiska toppturspackningen
Min Osprey Kode ryggsäck på 38 liter har fått följa med på två lång turer. Allt jag behöver får precis plats i ryggsäcken. Gillar att den är bekväm att bära och har fack som håller styr på prylarna. I ryggsäcken använder jag drybags för att undvika att kläderna blir fuktiga och även kunna komprimera volymen.
Necessären – Våtservetter är räddningen
Den stora sminkväskan och hårtorken får dessvärre stanna hemma, alpturens beauty box är kraftigt komprimerad. Detta får följa med, tandborste och tandkräm, solkräm spf50, solskydd för läpparna, liten hårborste, fet kräm för torr hud, huvudvärkstabletter, compeed, plåster, våtservetter för en raggardusch, deo, tvål och en liten handduk.
Sova – Det snarkas i bergen, öronproppar för skönhetssömnen
Filtar och täcken finns att låna uppe på stugorna i bergen, men ta med ett reselakan i ett lätt material som exempelvis siden. Öronproppar är ett ett måste för en ostörd sömn.
Om olyckan är framme – Glöm inte spade, sond och transceiver
Min lavinsändaren från Ortovox, spade och sond är ett måste när jag ska ute på turer i högalpin miljö.
Övrigt smått och gott på packlistan – “Det är detaljerna som gör det”
Multiverktyg, typ Leatherman som fixar strul med bindningar och att skära upp lunchbrödet. Pannlampa för tidiga morgnar och sena kvällar. Kamera, själv gillar jag min Canon G15 som är lätt samtidigt som den tar fina bilder, silvertejp för reparationer, solglasögon med bra skydd mot både sol och vind, skidglasögon, använder en liten solladdare från Brunton för att ladda mobilen under veckan. Slutligen, en sak som inte är en nodvändighet men kul att ha är min gps-klocka Suunto Ambit som håller koll på höjdmeterarna och distansen.
Har jag glömt något som man bara måste ha med på turen? Hojta till! :)
Inte min utrustning, men så här ser likväl en ryggsäck ut som är redo för en veckas tur i Gran Paradiso
De sista bilderna från skidparadiset
Har några bilder som jag ännu inte har publicerat från Gran Paradiso turen i slutet av mars som kommer NU när det är lördag och allt. Bilderna är tagna med min Canon G15 som jag köpte för ett år sedan och sedan dess har fått hänga med på det mesta och förhoppningsvis får föreviga många vackra platser framöver. Ha en fin helg!
Gran Paradiso
In Raclette we trust
Club Alpino Italiano – Refugio Vittorio Emanuele
Utsikt från toppen av Gran Paradiso
Flashback till Gran Paradiso
Alldeles strax dags att ta påskledigt och börja resan från Oslo och Sälen. Tänkte fira detta med lite minnesbilder från skidturen i Gran Paradiso.
På väg mot Chivasso stugan
Paus – av med stighudarna!
Refugio Chivasso
En liten stenbock spanar från klippan
En snabbversion av turen i Gran Paradiso
Veckans höjdpunkt, bestigning av toppen Gran Paradiso
Tänkte berätta lite mer om hur jag egentligen tillbringade den fantastiska skidveckan med UCPA i Gran Paradiso i början av månaden. Så här går en topptursvecka till i korta drag, häng med!
Dag 1 / Söndag
Detta var förmiddagen då utrustningen skulle testats och det var dags att möta upp gruppen på UCPA i Argentiere. Efter lunch var det testkörning på programmet i branterna på Grand Montets. Senare på eftermiddagen hoppade vi in i bilarna och körde mot italienska Pont där vi checkade in på ett pittoreskt litet hotell och blev serverade sexrätters middag (!) Det går nog knappast att få en bättre uppladdning för en långskidtur.
Dag 2 / Måndag
Tidigt på morgonen lämnar vi Pont för att ta oss upp till refugen Chivasso, 2.604 m.ö.h. Den lilla stugan drivs av en trevlig italiensk familj som gjorde sitt yttersta att vi ska trivas. Som en liten bonus bjöd mannen i huset på skönsång av “I natt jag drömde”
Dag 3 / Tisdag
Under dagen gjorde vi en toppbestigning av ett närliggande berg (som jag har dessvärre glömt namnet på) som även inkluderade lite luftiga klätterpartier. På vägen tillbaka till Chivasso där vi skulle tillbringa ytterligare en natt fick vi fira oss ner vissa partier då det var för brant och isigt att åka skidor.
Dag 4 / Onsdag
På onsdagsmorgonen sa vi “hej då” till Chivasso och tog oss nerför berget, åt lunch, lyxade till det med kaffe och italiensk varm choklad på ett litet café nere i dalen för att sedan fortsätta upp till refuge Victor Emmanuel (2.732 m.ö.h). På refuget som ser ut som ett silvrigt rymdskepp sov vi över.
Dag 5 / Torsdag
Idag var dagen som en toppbestigning av Gran Paradiso var inplanerad. Ofta i bergen måste turen planeras om när inte vädergudarna är på humör, det här var en sådan dag. Snöfall och halvtaskig sikt är inte bra för toppbestigningar, men fungerar fint om man vill åt puderåkning. Toppbestigardagen blev istället veckans bästa puderdag, därmed inget att deppa för.
Dag 6 / Fredag
Sista dagen med möjlighet att bestiga Gran Paradiso, hade sikten klarnat över natten? Till allas lycka hade vädret bättrat sig, sol och klarblå himmel stod det i prognosen. Dagen för toppbestigningen åt vi frukost klockan fem, begav oss sedan ut med pannlampor i mörkret och började färden uppöver. Några tuffa timmars klättring senare nådde vi målet, Gran Paradiso 4.061 m.ö.h, vilken lycka!
Men det räcker inte med att komma upp på ett berg, man måste ner också. Vi hade samlat på oss bra med höjdmetrar så det sista åket tillbaka mot dalen där vi parkerat bilarna blev en riktig puderfröjd. Toknöjda med veckan lassade vi in skidorna i bilen, hoppade ur pjäxorna och körde tillbaka mot Chamonix.
THE END :)
Blev du nyfiken att kika närmare på denna underbara plats på jorden? Så här ser naturreservatet Gran Paradiso ut på kartan:
Toppbestigningen av Gran Paradiso 4061 möh
Höjdpunkten på topptursveckan i nationalparken Gran Paradiso var en bestigning av den 4061 meter höga toppen med samma namn. Dagen innan hade vi tagit oss upp till Refugio Manuel Vittorio som ligger på 2732 meters höjd där vi stannat över natten.
Toppbestigningsdagen åt vi frukost klockan fem på morgonen för att sedan smyga ut i mörkret med pannlampa, hoppa på skidorna och börja gå mot toppen. Isigt och brant var det vissa bitar, dessutom tog det en liten stund att ta sig upp på toppen så en utmaning var det allt. Belöning för slitet fick vi i form av magiska bergsvyer och puderåkning på hemvägen.
Som en bonus hade jag ofrivilligt sett till att fixa mig lite extraträning genom att missa informationen om att vi skulle tillbaka till Refugio Vittorio efter toppbestigningen och därmed hade möjlighet att lämna grejor vi inte behövde där. Jag släpade glatt ovetande om detta hela min stora turpackning upp på toppen medan resten av gänget hade minskat ner sin packning till klätterutrustning, energibars och vatten. Innan jag upptäckte detta var jag lätt förbryllad över varför det var dålig fart på mina skidor :)
Från Refugio Manuel Vittorio upp till toppen och ned igen>>
Foto: Maria Sellfors
Från paradiset till verkligheten
Snipp, snapp, snut så var ledigheten slut. Jag har härmed lämnat radioskuggan i bergen och gjort comeback till moderniteter som telefon och internet. Igår landade jag i ett Oslo som gått från vinter till vår under veckan som jag till största del tillbringat på skidor i det italienska naturreservatet Gran Paradiso (som rättvisande betyder det stora paradiset). Är glad att det inte var snålblåst och regn på Gardemoen för då hade jag blivit deprimerad och hoppat på första plan tillbaka mot alperna :)
Under veckan i Gran Paradiso gjorde jag en toppturslångtur som arrangerades av UCPA med övernattningar på stugor och bergsstationer. Fick till fantastisk skidåkning i pudersnö som var vissa dagar var mycket välförtjänt efter toppbestigningar med både klättrings- och firningsmoment.
Ikväll efter jobbet ska väskan packas upp, kommer även se till att föra över bilder till datorn för att kunna bjuda på lite vyer med berg och snö inom kort. Efter hemkomst från semestern tycker jag att en av höjdpunkterna är just att gå igenom foton för att återuppleva de gyllene ögonblicken.
Hoppas även på att mina skidor som inte kom med Norwegians överlastade flyg i Geneve hittar hem till mig igen under dagen.
Toppen vy från Gran Paradiso 4061m
På väg mot topptursäventyr i Aosta-dalen
Sitter i detta nu högt uppe i luften på ett Norwegian plan på väg till Geneve, det här med wi-fi på planet är verkligen inte så tokigt. Väl framme i Geneve går turen vidare mot Chamonix/Argentiere där jag imorgon ska möta upp ett gäng på Ucpa som jag kommer tillbringa den kommande veckan i bergen kring Aosta-dalen och Gran Paradiso med.
Chamonix andas äventyr och är en plats som jag alltid är glad att återvända till. Denna gång får jag bara njuta av Chamonix magiska bergsvyer i slutet och början av resan då färden på skidor kommer att gå över bergen med övernattning på olika refuges (bergsstugor på franska).
Har en vecka uppe i bergen utan bekvämligheter som dusch och mobiltelefon att se fram emot. När jag om en vecka sitter på flyget tillbaka till Norge kommer jag förhoppnings ha med mig årets första solbränna,träningsvärk och vackra bergsbilder på näthinnan och i kameran.
Sist jag var där var i Chamonix var i juli förra året då jag gick en alpinismkurs och hoppade skärmflyg, här är några bilder från den vistelsen:
